Vägar korsas och delar sig

Det är inte menat att man ska hålla kontakten med alla människor man möter i livet. Så väljer jag att se på det, för annars skulle det bli alldeles för tungt att tänka tillbaka på vänskaper man haft som inte längre är detsamma. Några få kanske räcker en livstid, medan många räcker i några år. Det är nog inte så hemskt som det kan kännas och låter. För som nån någon gång sa; "när en dörr stängs, öppnas en annan". Och det stämmer nog. Tror jag i alla fall. Fast ibland kan det ju kännas så tråkigt att man inte får uppleva allt det där man en gång gjorde med den där människan man tycker så mycket om. Man får helt enkelt tänka på alla nya vägar som kommer korsas i livet istället för dom som delar sig.

Och visst är det något speciellt med att inleda en ny vänskap? Upptäcka varandras favoritartist och iaktta dennes små speciella saker som gör denne speciell. Som att skratta på ett visst sätt eller uttala ett ord på ett extra roligt sätt. Att få finna att man har saker gemensamt och le åt hur man tänkt samma sak i flera år innan man ens visste om att den andra fanns i världen. Visst är det fint?

Jag ser fram emot att lära känna nya människor i mitt liv. Skapa nya vänskaper. Och har jag tur får jag även behålla några för en lång, lång tid framöver. Vi får se. Men så länge jag får uppleva det där som kallas vänskap, är jag glad. Oavsett om den är gammal eller ny.

Ta upp en gammal hobby lite

Idag har jag sysslat med lite sådant här (grundbild tagen i Warszawa och blandad med övertoningar och penslar):
 

Kapitulera?

Rush. Vad gör man när man bara vill springa ut och ta över världen men inte riktigt vet hur än?

Reflektioner

Det här är helt ärligt första gången jag plockar upp min kamera och tar några bilder helt spontant på ett år.

RSS 2.0