Att vattna en idé till en blomma

Då jag inte fotat eller skrivit särskilt mycket på senaste tiden tänkte jag att jag kunde bjuda på en krönika jag skrev för ett litet tag sedan:

Ibland tror jag att det finns en bur i mitt huvud. Något som liksom fångar orden i mitt huvud och hindrar dem från att bli fysiska meningar nedpräntade på ett papper eller en datorskärm. Det är som att det finns så mycket tankar, ord, bilder att inget riktigt kan ta sig ut då allt försöker rymma från buren samtidigt och det leder till att det blir så trångt för något att ta sig ut. Ungefär så tänker jag mig att mitt huvud fungerar ibland. När jag sitter och ska skriva något och hjärnan låser sig för tjugonde gången sisådär.

När jag läser en riktigt bra text eller ser en välskriven film kan jag inte förstå hur allt kan ha kommit ifrån någons hjärna från början. En liten idé som växt, likt ett sått frö som blivit en majestätisk blomma. Det är ju helt fantastiskt när man tänker på det och otroligt beundransvärt. Att det finns sådana människor som klarar av att ge idén vad den behöver för att växa alltså. Jag önskar att jag också vore en sådan.

Det finns människor som anser att yrken som författare och filmregissör är fåniga jobb som inte alls kan vara särskilt svåra. Men tänk dig då att du själv ska vattna alla dina idéer till mästerverk. Klarar du det? Antagligen inte. Jag klarar knappt av att skriva två meningar om någon ber mig att göra det på beställning. Föreställ dig att någon beställer ett helt filmmanus av dig. Eller att du ska skriva en bok på 500 sidor. Allt baserat på en liten, liten grundidé född i ditt huvud.

Visst kan man också ifrågasätta manusförfattarens eller skönlitteraturens författares roll i samhället. De kanske inte gör de mest uppenbara viktiga tjänsterna för dagens samhälle, som polisen eller städerskan. Men dem får oss att rymma från verkligheten en stund.  Vilket också kan vara viktigt ibland. De kan till och med så nya idéer i huvudet på oss ibland, som blir till nya verk. Som en kedjereaktion. De inspirerar oss till stor grad, vilket i sin tur kan leda till att vi kan sköta vårt riktiga samhälle ännu bättre. För en inspirerad person presterar ju alltid bättre än en oinspirerad, det säger sig ju nästan sig självt.

Att jag kan sitta och skriva ner orden jag skriver just nu beror ju också på att jag genom andras skrivna medier och filmer, blivit influerad. Allt jag sett, läst men kanske framför allt, upplevt, fram tills idag har lett mig till det jag skriver just nu. Utan författare och regissörer skulle vi inte ha någon att bli influerade av och inte heller någon att inspireras av. Det är i alla fall så jag ser på det. Och om inte det är viktigt vet jag inte vad som är det. Hur tråkigt skulle inte livet vara om vi inte hade något att drömma oss in i?

 
Så nästa gång du ser en film du inte gillade, eller en text som du själv tyckte var uselt skriven, glöm inte att det faktiskt inte är så himla lätt det där med att få ner alla tankar i några, eller många, välformulerade meningar. Glöm inte att allt startar från en liten idé och att få den att inte vissna är ungefär lika svårt som att hindra en orkidé från samma sak. Med andra ord, svårt för de allra flesta.
 

RSS 2.0